Träningshets

Läste ett blogginlägg härom veckan, se den här http://madelinn.se/traningsblogg

Jag håller med Madelinn till stora delar, men tycker hon drar lite väl hårda linjer.
Är det fel att man stolt visar upp sin kropp som man jobbat så hårt för?

Jag själv hatade min kropp under min uppväxt, och för att vara helt ärlig jobbar jag fortfarande med att försöka älska den.
Jag var större, ca 10 kg tyngre än min äldre syster och det gick inte en dag utan att jag blev påmind om det. Samtidigt ser man i media hur kvinnor ser ut, och jag som som jobbade som designer var ju ännu mer i det snåret än någon annan. Modetidningar, catwalks, det skulle vara så smalt som möjligt!
Det som gjorde saker annorlunda var när jag började träna styrketräning. Jag började få en helt annan kropp än den mjuka, kurviga kropp jag alltid hade haft. Mitt enda fokus var att prestera bättre i karaten, bli mer explosiv och snabb. Det galna var när armar och mage började bli definierade. Wow tänkte jag! Och inte för att jag gick på diet då, eller för att jag gick ner något i vikt.  Jag hade inga tankar på hur mitt utseende skulle förändras, men när det hände var det en underbar chock. Jag började lägga upp lite bilder, för att för mig är det något helt otroligt jag (kan du tänka dig? Jag!) lyckats med!

Detta är inget de flesta av mina nyare vänner känner till här i Göteborg. Jag har inte varit denna ”sportiga” tjej som de flesta känner mig som. Jag har inte levt en sportig och sund livsstil. Jag skulle aldrig kunna tänka mig springa till bussen, hur skulle det gå i kjol och högklackat? Och för att inte tänka på att man faktiskt blev svettig av detta, fy.
Jag började faktiskt vänja mig att ha på mig sneakers först vid åldern 23, hatade att gå i platta skor (säkert några fler tjejer som förstår mig), och kan du gissa varför? För att mina ben såg korta och tjocka ut.

Jag har gått från att ha bra självförtroende (som den sociala varelsen jag alltid varit), till att känna mig trygg i mig själv och få en solid stark självkänsla. Men fortfarande, jobbar jag med att upprätthålla detta och försöka tänka bort idealet som vi blir matade med dagligen.
Jag lägger ibland upp bilder på mig själv, på min kropp. Detta är för mig att säga, jag har inte alltid varit som jag är idag. Jag har inte alltid känt mig som jag känner mig idag. Och jag har aldrig mått så bra och varit så trygg i mig själv som jag är idag.

Jag är stolt över mig själv.

Bara att uttrycka sig i en sådan mening kräver saker jag inte hade i mitten av 20-nånting.

Jag vill ändå säga att det finns en träningshets, men inte mer än vad du gör det till. Några människor mår bra av att träna 5-6 dagar i veckan, andra 2-3 pass. Jag ska inte gå in på när träning blir ohälsosamt, men jag vill att vi ska ha mer makt, ta mer makt, över hur vi känner. Jag vill  ställa mig frågan, ”varför irriterar detta mig?” istället för att tycka illa om vad någon annan skriver eller lägger upp för bild.

När vi jobbat med vår självkänsla, när vi når det stadiet där vi är stolta över vilka vi är och hur vi ser ut, då tillåter vi inte petitesser ta på oss. Vi bestämmer över vad som ska tas in och vad som ska slås bort av vår pansardräkt! Och vårt sunda tänk, ja, det är upp till var och en att vara den förebild vi vill va. Och som jag skrev kort häromdagen, att sunda värderingar ska komma hemifrån, från föräldrar som har en sund livsstil istället för bantningar, quick-fix och mirakelkurer.

Träningshets

Livsstil och Terapi

Träningen är inte bara för mig, här och nu. Träning är något jag vill ska finnas i min framtida familj, redan när barnen är små. De ska se det som en självklarhet att röra på sig dagligen och få koll på kost, sömn och vila och vad allt det innebär för deras välmående.
För varför skulle barnen prioritera tiden till detta när föräldrar inte gör det?
Jag tror att det är det bästa sättet att få någon till sunda vanor, att man lever med det varje dag. Det blir lättare att börja med en sund vana än att ändra om inrutade vanor.
Här kommer några känslor och tankar jag får när jag tränar. Det här är varför jag tränar…
Jag får uttrycka mig konstnärligt…
Jag blir kreativ och problemlösare.
Jag kan få slå och skrika ut aggressioner! (Mot en mits/säck såklart..)
Jag kan få egentid och återhämtning…
Inte undra varför jag mår bra efter träningen, det är ju rena terapin 🙂

Dutch Open och bruten näsa

Hej!

Nu har det hänt en hel del sen vi sågs sist. Var i Holland 7-9 mars där jag tävlade i årets andra Premier League tävling som gick i Almere.

Landslaget åkte dit tillsammans och formen kändes bra! På söndagen var det min tur att tävla och första matchen skulle gå mot Inga Sherozyia från Ryssland, en allsidig fighter med toppen ranking i världen. Allt kändes bra, före och under matchen, trots några riktigt hårda slag fortsatte matchen utan varningar. Tyvärr förlorar jag matchen 3-1, och förstår efter att matchen är klar att min näsa känns sne.  I väntan på återkval besöker jag läkare på tävlingsarenan där de konstaterar att min näsa är bruten. Sherozyia vinner match efter match, och av 33 tävlanden går hon vidare till poolfinal (2 pooler), men diskar ut sig själv.
Kändes rätt pissigt, mest att förlora, näsan var faktiskt inte så illa.
Så här såg det ut dagen efter.

Dagen efter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Besökte akuten men där ville de vänta några dagar innan de skulle göra ingrepp. Svullnaden lade sig och fram kom blåmärkena…behöver jag tala om att jag fick en del blickar på stan? Skönt att jag inte hade ett viktigt möte i veckan…

 

Blåtira

 

 

 

 

 

 

 

operation

 

 

 

 

 

 

 

 

Opererades under torsdagen och kände mig faktiskt oförskämt bra torsdag kväll.

Så jag bestämde mig för att fullfölja mina planer och åka på ett 3-dagars träningsläger med landslaget i Sthlm. Ja, trots doktorns ”vila i en vecka”…

Träningen gick bra men jag kände att kroppen inte var helt hundra, vilket även gjorde att jag fick svårt att andas vid första dagens slut. Jag hoppade över träningen under lördagen för att låta kroppen vila och kände såklart på söndan att jag inte ville missa två pass till, så jag tränade.

Söndag kväll och hela måndan gick åt att vila, sova och bara friskna till, då jag fick halsont.
Men nu börjar saker och ting bli bättre igen, nu ska jag iväg och köra ett 45 min funktionell gruppträningspass och imorgon ser jag fram emot lite egen träning, 3 h karate med Jasem Vishkaie som kommer träna bla mig varje onsdag! Kommer bli grymt bra! =)

 

Trevlig kväll!