Träningshets

Läste ett blogginlägg härom veckan, se den här http://madelinn.se/traningsblogg

Jag håller med Madelinn till stora delar, men tycker hon drar lite väl hårda linjer.
Är det fel att man stolt visar upp sin kropp som man jobbat så hårt för?

Jag själv hatade min kropp under min uppväxt, och för att vara helt ärlig jobbar jag fortfarande med att försöka älska den.
Jag var större, ca 10 kg tyngre än min äldre syster och det gick inte en dag utan att jag blev påmind om det. Samtidigt ser man i media hur kvinnor ser ut, och jag som som jobbade som designer var ju ännu mer i det snåret än någon annan. Modetidningar, catwalks, det skulle vara så smalt som möjligt!
Det som gjorde saker annorlunda var när jag började träna styrketräning. Jag började få en helt annan kropp än den mjuka, kurviga kropp jag alltid hade haft. Mitt enda fokus var att prestera bättre i karaten, bli mer explosiv och snabb. Det galna var när armar och mage började bli definierade. Wow tänkte jag! Och inte för att jag gick på diet då, eller för att jag gick ner något i vikt.  Jag hade inga tankar på hur mitt utseende skulle förändras, men när det hände var det en underbar chock. Jag började lägga upp lite bilder, för att för mig är det något helt otroligt jag (kan du tänka dig? Jag!) lyckats med!

Detta är inget de flesta av mina nyare vänner känner till här i Göteborg. Jag har inte varit denna ”sportiga” tjej som de flesta känner mig som. Jag har inte levt en sportig och sund livsstil. Jag skulle aldrig kunna tänka mig springa till bussen, hur skulle det gå i kjol och högklackat? Och för att inte tänka på att man faktiskt blev svettig av detta, fy.
Jag började faktiskt vänja mig att ha på mig sneakers först vid åldern 23, hatade att gå i platta skor (säkert några fler tjejer som förstår mig), och kan du gissa varför? För att mina ben såg korta och tjocka ut.

Jag har gått från att ha bra självförtroende (som den sociala varelsen jag alltid varit), till att känna mig trygg i mig själv och få en solid stark självkänsla. Men fortfarande, jobbar jag med att upprätthålla detta och försöka tänka bort idealet som vi blir matade med dagligen.
Jag lägger ibland upp bilder på mig själv, på min kropp. Detta är för mig att säga, jag har inte alltid varit som jag är idag. Jag har inte alltid känt mig som jag känner mig idag. Och jag har aldrig mått så bra och varit så trygg i mig själv som jag är idag.

Jag är stolt över mig själv.

Bara att uttrycka sig i en sådan mening kräver saker jag inte hade i mitten av 20-nånting.

Jag vill ändå säga att det finns en träningshets, men inte mer än vad du gör det till. Några människor mår bra av att träna 5-6 dagar i veckan, andra 2-3 pass. Jag ska inte gå in på när träning blir ohälsosamt, men jag vill att vi ska ha mer makt, ta mer makt, över hur vi känner. Jag vill  ställa mig frågan, ”varför irriterar detta mig?” istället för att tycka illa om vad någon annan skriver eller lägger upp för bild.

När vi jobbat med vår självkänsla, när vi når det stadiet där vi är stolta över vilka vi är och hur vi ser ut, då tillåter vi inte petitesser ta på oss. Vi bestämmer över vad som ska tas in och vad som ska slås bort av vår pansardräkt! Och vårt sunda tänk, ja, det är upp till var och en att vara den förebild vi vill va. Och som jag skrev kort häromdagen, att sunda värderingar ska komma hemifrån, från föräldrar som har en sund livsstil istället för bantningar, quick-fix och mirakelkurer.

Träningshets

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *